Ersättningar och skyldigheter

Den svenska regeringen måste ta hänsyn till den etniska aspekten i arbetet med ersättningar till barn som vanvårdats i samhällets försorg. Det är ett av flera krav som nu ställs av organisationerna Stulen Barndom Stockholm, Resandebarns Rätt, Vanvårdad och Bortglömd samt Kulturgruppen för resandefolket.

Organisationerna kräver att ersättning som den som vanvårdats får som kompensation ska skyddas, så att den enskilde inte riskerar att förlora den på grund av eventuell svag ekonomi idag. Detta eftersom svag ekonomi ofta uppkommit som en följd av en uppväxt i samhällets försorg. Man kräver också att beslut om ersättning ska kunna överklagas, samt att tidsgränsen som säger att det inte ges ersättning för övergrepp gjorda efter 1980 tas bort.

Det finns en betydande komponent av rasistisk karaktär i det beslutsförfattande som lett fram till en mycket stor andel av de placeringar i vanvård som skett under större delen av 1900-talet. Denna etniska aspekt har inte blivit klarlagd av Vanvårdsutredningen och beaktas inte heller av varken Upprättelseutredningen eller Ersättningsutredningen, skriver föreningarna. De menar att resandefolket är mycket kraftigt överrepresenterat bland de offentligt vanvårdade barnen. Minoritetslagstiftning och den europeiska ramkonventionen om nationella minoriteter har åsidosatts, anser föreningarna.

Brevet är adresserat till regeringen med kopia till socialminister Maria Larsson och arbetsmarknadsminister Erik Ullenhag. Det är underskrivet av representanter för de fyra organisationerna och avslutas: Avslutningsvis kan man konstatera att Socialdepartementet visat en hög grad av nonchalans i bemötandet av både företrädare för de vanvårdade barnen och minoritetsföreträdare. I synnerhets minoritetslagens paragrafer tycks vara fjärran från departementets värld.

Dela den här sidan

You have to be logged in .