Forskningsperspektiv på Voksenåsen

Voksenåsen ligger högt över Oslo, ovanför Holmenkollen. Snön låg under torsdagen fortfarande stadig i den klara solen som vämde nästan lika väl som utsikten. Foto: Bodil Andersson

Svag disciplin eller stort engagemang? Tidsschemat höll inte alls på Voksenåsen utanför Oslo när en samling forskare från Sverige och Norge igår samlades för att tala om befintlig och önskad samlad forskning över riksgränsen.

Gemensamt för forskarna var att de arbetar med frågor som rör området romanifolket/taterne/resandefolet/romer/romfolket. Gemensamt var också att de alla var buroar, endast en norsk rom var med på mötet. Detta var något jag påpekade när det allra sist på dagen, en god stund efter att workshopen enligt programmet skulle ha avslutats, fick tillfälle att presentera Det skandinaviske reisendekartet utifrån det svensk norska perspektiv som skulle vara dagens fokus. Jag vill rikta ett varmt tack till de åhörare som gav positiv respons på det arbete som genomförs i resandekartan. Det är skönt att få glada tillrop och bekräftelse på att intentionerna med resandekartan kan vara av intresse och nytta för många.

Voksenåsen är Norges nationalgåva till Sveriga som tack för insatser i anslutning till andra världskriget. Foto: Bodil Andersson

Ett av syftena med dagen var att diskutera ämnen som borde studeras ur ett svensknorskt, eller kanske nordiskt perspektiv. Mitt förslag var att undersöka gränsen i relation till resandefolket och myndigheterna i både Sverige och Norge. Myndigheterna har upprätthållit gränsen och resandefolket har färdats och färdas  över den. Vad betyder det i relationen mellan majoritet och minoritet och vad innebär det för identiteten som resande?

Det fanns många forskningsidéer att ta ställning till. Det blir spännande att se hur arbetet med minoritet – mänskliga rättigheter – Sverige – Norge kan komma se ut.