Sammelstedby- ”kæltringerne”

"Helenes hus" i Sammelsted by på Örre hede norr om Herning i mellersta Jylland är det hus som finns kvar av den fattighusby som Örre socken i början av 1800-talet uppförde på heden alldeles i utkanten av socknen. Det första huset byggdes för en kæltringfamilj.

Det blir ofta lite komplicerat när vi för ickeresande eller över den svensknorska gränsen talar om romanifolket, taterne, de reisende, resandefolket, tattarna. För att inte tala om när uttryck som dinglare och tavringar. Detta blir inte enklare när vi åkte över vattnet till Jylland och möter ännu fler namn majoritetsbefolkningen satt på folk som rest runt och drivit med olika hantverk.

Medan det om folket vi kom i kontakt med under onsdagens besök vid Sömosen av gruppen konstaterades att det, utifrån beskrivningarna, vad människorna där själva sagt samt samt vad vi vet om deras släktskap med svenska resande, att de boende ingick i samma grupp som de tatere/resande som var med på denna tur, tyder en del på att de som i mellersta Jylland kallades kæltringer inte var det.

Detta kan vi inte säga säkert men de av majoriteten kallade kæltringerna sägs ha talat språket rotwesch och inte romani. Rotwelsch framstår enligt de ordlistor som skrivits över språket dock ha innehållit inslag av romani. Samtidigt som språket ger antydningar om annat ursprung än romanifolket/taternes visar mycket i gruppens levnadssätt och försörjningsvägar på stora likheter med den etniska minoritet av tatere/romanifolk/resandefolk som finns i Sverige och Norge.

Blicherstenen visar platsen där det så kallade kæltringhuset låg. Den är rest till minne av författaren Blicher som skrev en berömd novell som handlar om ett möte med kæltringerne på heden. Vår guide Sören gav en levande framställning av historien.

Vi fick på torsdagsmiddagen ett fascinerande besök vid det som kallas Sammelsted by, som var något av Örre sockens fattigby. Alldeles i utkanten av socknen kom man i början av 1800-talet efter hand att uppföra en by med hus för människor som behövde hjälp för sin försörjning. Här mötte vi vår guide Sören som gav mycket fascinerande och målande berättelser om dem de majoritetsbefolkningen i trakten kallade kæltringer. Kæltring kommer av ett gammalt danskt ord för tiggare. För oss i gruppen som är svenskar gav detta ord inga negativa associationer, vilket det däremot gjorde för norrmännen eftersom kjeltring på norska har en negativ värdeladdning.

Det första huset i Sammelsted byggdes för en kæltringfamilj, det står idag inte kvar. Det gör däremot ett av de andra husen. Det kallas lokalt Helenes hus efter den sista boende. I detta hus finns en liten skärmutställning om folket på heden som man kan besöka på sommartid.Utställningen beskriver byn, folket som bodde där och de ”kæltringer” som vandrade över det på 1800-talet vidsträckta jylländska hedlandskapet. Utställningen presenterar också teorier om gruppens ursprung.

Vår guide Sören arbetar vid Museum-Midtjylland. Han påpekade att samtidigt som myndigheterna ofta motarbetade dem som kallades kæltringar så hade lokalbefolkningen och folket oftast en god relation i ömsesidig respekt. Detta är ju en historia vi känner väl igen från Sverige och Norge.

Portträtt av folklivsforskaren HP Hansen.

De som kallades kæltringer reste ofta omkring med sina tillhörigheter på ryggen. Många var hantverkare och duktiga sådana. Troligen förekom också musiker. Vid Sammelstedby ligger Blicherstenen, det är välskyltat till den, som minner om författaren Blicher och hans novell om ”Kæltringeballet” på heden.

”Kæltringenes” ursprung är alltså inte utrett men det kommer kanske att göras. Det man idag ”vet” om gruppen stammar i stort från  folklivsforskaren HP Hansen, vars studier nu ligger långt tillbaka.

Vi avslutade vårt besök vid Sammelstedby med en fin dansk ”frokost” i den vackra miljön på heden. Under denna fick platsen också ett besök av tre systrar som efter släktforskning fått veta att de i tionde led stammar från den första kæltring som bott på platsen. Detta möte gladde oss alla.

Text om kæltringarna på Herning museum.

Nästa steg på vår resa blev ett besök vid Herning museum som har en liten utställning om ”hedens andra sida” och kæltringfamiljerna. Här fanns några föremål samt hantverk som kan kopplas till gruppen och enskilda personer. Dessutom ett porträtt av ”den sidste kæltring” som dog en bit in på 1900-talet. I denna utställning märkte vi av problemen med benämningarna eftersom ordet ”tater” var en av de synonymer som användes för gruppen. Detta trots att gruppen kanske inte är vad vi menar med tatere. Diskussionen om vems historia som skildras kom också upp eftersom det här, till skillnad från vad vi fick höra ute på heden, omtalades negativa saker om befolkningsgruppen och inte att umgänget mellan gruppen om fastboende var ett av ömsesidig tolerans.

Foto samtliga bilder, Bodil Andersson.

Dela den här sidan

You have to be logged in .