Exkursion

Det gäller att passa på när man ändå är på plats tyckte Anna och Holger Gustavsen från Taternes landsforening. De tog turen från Halden till svenska gränsen. Vid Vassbotten möttes vi för att under några timmar göra en trevlig och solig exkursion till resandeboplatsen Snarsmon. Vi som arbetat med Snarsmon har berättat mycket om platsen men det blir ju inte alls samma sak som att uppleva den i verkligheten.

Anna Gustavsen besöker Snarsmon och det största av de tre utgrävda husen där hon ser hur sinnrik konstruktionen av detta hus är. Foto: Bodil Andersson

Juli månad är inte den allra bästa tiden att besöka detta område eftersom gräset vuxit upp över huslämningarna men vi kunde ändå få en överblick över flera av de tidigare husen. De tre utgrävda byggnaderna var väl synliga. Vi var överens om att konstruktionen med hus där man tar vara på naturliga sluttningar och murar väggarna med stöd av marken är mycket praktiska. Vi funderade också en hel del över var de boende tog sitt dricksvatten. Kanske finns en källa i området som idag är dold under frodigt gräs?

En promenad upp till gränsröset och diskussioner om alla stigar som går genom området om visade också att Snarsmon, trots sitt avsides läge mycket väl kan ha varit en central plats och en bra plats att leva på. Det går att se Snarsmon som en undanskuffad plats vid sidan om. Eller som en plats för frihet och möjligheter.

Anna och Holger var inte nöjda med texterna på informationsskyltarna när det gällde beskrivningen av folkets ursprung och vilka benämningar som använts där samt med den version av romani som använts. Det är svårt att formulera texter så att de blir på ett sätt som alla känner sig nöjda mer. Det faktum att det inte finns någon standardisering av hur skandinavisk romani ska skrivas ställer till det, samtidigt som vissa grupper talar med inslag av romanés.

/Bodil