Om språket

Resandefolkets språk, resanderomani, har funnits flera hundra år i Sverige och Norge och har gjort tydliga avtryck i majoritetsspråken. Resanderomani är en varietet av romani chib, vilket anses ha sitt ursprung i Indien och som finns i många dialekter och varianter. Genom människorna och språkets förflyttningar genom Asien och Europa under drygt 1000 år har det hela tiden påverkats av andra språk. Majoritetssamhällets språk har använts i kontakter utåt och romani har varit ett talspråk som används inom den egna gruppen.

Resandefolket i Sverige och Norge talar svensk respektive norsk resanderomani, som tills nyligen varit endast ett talspråk. Uttal och stavning skiljer sig lite åt såväl inom som mellan länderna och det finns ingen standardiserad variant av romani. Först de senaste årtiondena har arbeten gjorts för att språket också ska bli ett skriftspråk. Detta är ett komplicerat arbete och sannolikt kommer skriftspråket, liksom talspråket, att avspegla mångfalden.

Liksom romanin påverkats av andra språk har andra språk påverkats av romanin. Såväl i det svenska som i det norska språket finns flera exempel på romaniord. I vår ordlista ges några exempel på detta.

Romani är erkänt som nationellt minoritetsspråk i Sverige och Norge i enlighet med Den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter från 1995. Språket skyddas i Sverige genom lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk sedan 2009 och i Norge genom ratificerandet av Minoritetsspråkpakten.

Läs mer om språkets väg från Indien till Skandinavien på Glomdalsmuseets hemsida till utställningen Latjo drom. Där ger språkvetaren Rolf Theil även en sammanställning om romani och dess användning utifrån norska förhållanden. I Bo Hazells bok Resandefolket – från tattare till traveller finns också en utförlig sammanställning om språket och de arbeten som gjorts för att dokumentera och bevara språket utifrån huvudsakligen svenska förhållanden.

Dela den här sidan