Språkets betydelse för identiteten är ett annat viktigt skäl. Fram till alldeles nyligen har språket hållits inom den egna gruppen och det har inte varit tillåtet att lära ut till andra. Helst skulle man inte ens tala romani inför utomstående och i kontakter med majoritetssamhället användes majoritetssamhällets språk.
Dokumentation och forskning
Under de senaste årtiondena har det tagits initiativ både i Sverige och Norge för att dokumentera språket och för att överföra resanderomanin till skiftspråk. Redan på 1800-talet gjordes de första försöken Allra först var troligen Gjest Baardsen med boken om Vandrings eller skøiersprog. Teologen och samhällsforskaren Eilert Sundt intresserade sig också för språket i sina beretninger från mitten av 1800-talet. 1944 gav Ragnvald Iversen ut The Romani Languages in Norway. Secret Language in Norway – Part I. Ungefär samtidigt gav Øivin Riibskog ut en bok om några olika minoritetsspråk kopplade till livet efter vägarna.
1977 gav Roger Johansson, tillsammans med sin far Arnold och lingvisterna Gösta Bergman och Erik Ljungberg, ut Svensk rommani, den första svenska boken om romani. I Norge gav Ludvig Karlsen ut en ordbok 1993. Den innehåller dessutom en lång text på romani. Det finns även många fler, såväl resande som andra som dokumenterat och forskat kring romanin. 2008 gjorde lingvisten Gerd Carling ett försök att skapa en passande skrivform av resandefolkets romani utifrån Lenny Lindells respektive framlidne Kenth Thorbjörnsson-Djerfs språkliga varieteter.
Även internationella forskare intresserar sig för skandinavisk romani, bland andra professor Ian Hancock på The University of Texas at Austin. Gemensamt för dokumentationerna är att de avspeglar mångfalden i språket.
Romani idag
Det är idag inte många resande som behärskar romani till fullo. Däremot är det många fler som använder romaniord blandat med svenska eller norska. När man talar eller skriver på romani är grammatiken svensk eller norsk. På senare år finns ett nyvaknat intresse hos många resande, inte minst ungdomar, att lära sig språket. Inom resandeföreningarna pågår idag arbeten för att revitalisera romanin.
Språk – en mänsklig rättighet
Genom gruppens status som nationell minoritet i Sverige och Norge har myndigheterna ett ansvar för att skydda romanin samt främja förutsättningarna för att den bibehålls och används.
I Sverige har Språkrådet ett myndighetsansvar för minoritetsspråken. På deras hemsida finns såväl information som undervisningsmaterial kring minoritetsspråken. Miro rakkrar romani, Jag talar romani, av Jasmine Rosengren och Resandefolkets Revitalisering, av Eleonor Frankemo är ett par exempelpå detta.
På norska Språkrådets hemsida finns information om minoritetsspråken i Norge samt rättigheterna till sitt språk. Inom högskolan för förskolelärarutbildningen Dronning Mauds minne har det genomförts viktiga projekt dels för att utbilda blivande lärare om minoriteter och minoritetsspråk, dels för att ta fram utbildningsmaterial.