Från 800-talet och framåt pågick stora folkvandringar mellan öst och väst längs Sidenvägen från Indien mot den tidens stora centralort, Konstantinopel, och vidare till Grekland. Vid samma tid reste nordborna i vikingatåg till samma knutpunkter vid östra delen av Medelhavet. Den äldsta noteringen om resande eller romer i Europa är från omkring 1321 och handlar om ett akrobatsällskap på besök i Konstantinopel. Om detta kan man läsa i boken Bysantinsk antologi.
Runt om i Europa talas det under medeltiden om pilgrimer från Egyptien när resandeföljen rör sig genom rikena. Från grekiska namn på denna grupp kommer engelska Gypsies och det tyska Zigeuner som blivit zigenare i Sverige och sigøyner i Norge. Hur resandefolket och dagens romer färdats genom Europa finns det många teorier om. Mycket forskning pågår. Det går bland annat att följa resvägarna genom att studera den romani som talas i norden och runt om i Europa och den går delvis att följa genom olika officiella dokument och ögonvittnesskildringar.
I vår litteraturlista finns flera exempel på böcker som berättar mycket mer om resandefolkets ursprung. Några exempel är Bo Hazells bok Resandefolket – från tattare till traveller och Anne Minkens som talar en hel del om den aktuella forskningen i sin doktorsavhandling, Tatere i Norden før 1850 – Sosio-økonomiske og etniske fortolkningsmodeller.